Varför jobbar inte alla i Norge?

Om det nu betalar så mycket bättre, varför jobbar inte alla i Norge?

Mellan 1500-2000 svenska sjuksköterskor skaffar norsk sjuksköterskelegitimation varje år. Många av dessa jobbar bara en eller ett par perioder innan de fått nog.

Vad är droppen som får bägaren att rinna över? Vad är det som gör att svenska sjuksköterskor slutar jobba i Norge?

Jag vet inte. Men jag har hört vad folk vanligtvis klagar på.

Sju skäl att inte lämna hemmets lugna vrå

  • Den långa, tråkiga resan från hemmet till arbetsplatsen i Norge.

Resan från Sverige till Norge, oavsett transportmedel, tar allt från några timmar till en halv dag. Det här är obetald tid. Du kan lugnt räkna med att baggaget hinner försvinna på vägen (även om det är ovanligt så händer det förstås just dig).

Vissa reser till och med dagen innan första arbetspasset, för att komma på plats och se till att de hittar till boende och jobb. Det här är tid du ger till din arbetsgivare utan att få något tillbaka. Känner du igen konceptet från din anställning i landstinget?

  • Dålig kontakt med handläggaren på bemanningsföretaget.

Din handläggare är den som sköter dina bokningar på bemanningsföretaget. Han eller hon ser till att du får jobb under tiden du är i Norge. Och det finns alla sorters handläggare, allt från engagerade till tröttsamt nonchalanta. Oftast är det oklart vad du kan förvänta dig och vilka krav du kan ställa på din handläggare. Detta kan leda till att du stundtals känner dig lurad eller orättvist behandlad.

  • Språket.

De flesta norrmän kommer att förstå dig. Du kan till en början ha svårt att förstå dom. Svårt, som i: “Va? Vad sa du? Ursäkta mig, vad sa du egentligen?”.

  • Undermåligt boende.

Att få boendet ordnat av arbetsgivaren hör till det normala. Hur boendet ser ut varierar kraftigt. Om du ens får tag på nyckeln till lägenheten, eller inte är dubbelbokad det vill säga.

Själva boendeformen kan vara allt från hotellvistelse till kollektiv med andra utarbetade svenskar, som varken orkar eller vill städa upp efter sig. Eller varför inte rum i studentkorridor där det festas när du försöker sova efter dina dubbelpass?

Sängen är förstås för hård (eller för mjuk), kudden saknas eller är för platt, och det är alldeles för varmt om sommaren, men för kallt om vintern.

  • Dyrt leverne.

Maten är dyr i Norge. Ägg kostar 30kr styck. En liter mjölk får du sällan under hundralappen. Nja, riktigt så dyrt är det kanske inte. Men det kostar då minst ~30-50% mer än hemma i Sverige. Som tur är har du inte tid att äta. Jobba-sova-jobba-sova är det som gäller. Får du med dig ett näringsdropp från jobbet slipper du slösa vaken tid på nutritionsintag.

  • Omkringflackande mellan okända arbetsplatser.

Att få sina bokningar spridda över flera avdelningar och sjukhus kan innebära att du alltid känner dig ny och ovan med rutiner/lokaler. Att samtidigt sakna erfarenhet av vården som bedrivs vid avdelningen kan betyda att det känns som att du gör ett halvdant jobb.

  • Mycket jobb, hårt slit.

Jobbar du för bemanningsföretag kommer det inte vara ovanligt att du jobbar mycket och med kort vila mellan passen. Vad sägs om 46 timmar arbete på tre dagar? Slitsamt? Får du inte en hjärtinfarkt på direkten så kan du åtminstone skala av ett par månader på din förväntade livslängd.

Är det ett jävla liv, eller jävligt livat?

Att jobba som sjuksköterska i Norge är inte för alla. Det är annorlunda. Det har sina egna förutsättningar.

Men det är skillnad på norgejobb och norgejobb. Därför är det synd när svenska sjuksköterskor ringer första bästa bemanningsföretag, gör ett par jobbperioder, och sedan ger upp.

Det tar längre tid än så att få ordning på saker och ting. Att anpassa sig efter förutsättningarna. Att göra det bra för sig.

Ännu längre tar det om svenska sjuksköterskor fortsätter att acceptera skitlöner och usla villkor, från bemanningsföretagen.