Vad du får och inte får göra som sjuksköterska i Norge

Hur stor skillnad är det egentligen på jobb i svensk sjukvård och jobb i Norge?

Marlene frågade om det i en kommentar, här är några urklipp:

  • Har hört lite att man gör mer “usk göra” i Norge än vad vi gör i Sverige.
  • Vet du om det finns avdelningar som är mer lr mindre lika som i Sverige eller det går inte att säga?
  • Jag är intresserad av att åka till Norge för att få den lön jag anser att vi förtjänar men jag vet inte om jag tycker att det är värt det om det blir på bekostnad av min personliga utveckling som ssk.

Jag börjar på ett svar, så hoppas jag att du fyller i med dina erfarenheter.

Hur är det egentligen?

Jag har själv hört berättelserna om hur en norsk sjuksköterska rondar alla patienter och delar ut alla mediciner, medan vikarierna sköter det patientnära arbetet. Oftast är det bemanningssjuksköterskor som hamnar i den sitsen.

Dom kommer till avdelningar med stor personal/vikarieomsättning, och jobbar kanske bara några få pass. Utan inskolning eller tidigare erfarenhet. Då ges dom reducerat ansvar och delegeras enklare uppgifter.

Det är ett sätt för avdelningen att hantera personalgenomströmningen utan att tappa all kontinuitet, och samtidigt förhindra att medicinska fel uppstår. Inte så orimligt, egentligen.

Dessutom finns det skillnader mellan små sjukhus på landet och universitetssjukhus. På de mindre sjukhusen kan du hitta gamla hierarkiska tokigheter och annat som hör förra århundradet till. På universitetssjukhusen bedrivs nutida vård, och vår kompetens både ses och nyttjas.

Tre saker du inte ska göra, om du vill fortsätta utvecklas

  • Jobba inte för bemanningsföretag.
    Du vet redan varför, rent lönemässigt. Som bemanningssjuksköterska tappar du också mycket av kontinuiteten. Några pass på en ny avdelning gör dig inte till en expert på den verksamheten. Visst det är trevligt att få insyn i flera verksamheter, men för att utvecklas behöver du göra månader på samma avdelning.
  • Jobba inte på små sjukhus med stelbenta medarbetare.
    Sjuksköterskors kompetens var mindre synlig för tio-tjugo år sedan, därför ska du undvika sjukhus som bedriver vård som om det vore 1999.
  • Jobba inte på avdelningar med stor personalgenomströmning.
    Det är värt att hålla utkik efter de stabila avdelningarna. Avdelningarna som bara använder sig av några få vikarier (som dessutom återkommer år efter år). Med en stabil, erfaren personalstyrka kan också sjuksköterskornas ansvar utökas.

Det finns förstås undantag till alla regler. Bemanningssjuksköterskor kan återvända till samma avdelning, små sjukhus kan bedriva nutida vård och avdelningar med stor personalgenomströmning kan ha utmärkta rutiner och vettig ansvarsfördelning.

Det gäller att investera energi i att hitta en avdelning man både finner stimulerande och trivsam. Att inte vara rädd för att prova på något nytt, och byta om det inte passar.

På så vis kan man fortsätta att utvecklas och samtidigt tjäna rimliga pengar.

  • Björn

    kan man kontakta dig?

    • http://www.sjuksköterska.nu Sjuksnu

      Hej Björn,

      Rör det något som fler kan ha nytta av tar jag det gärna i kommentarer.  Annars är det bara att du hör av dig på sjuksnu@gmail.com.

  • Anonymous

    Kära kollegor!
    Min erfarenhet av att arbeta som sjuksköterska i Norge är ganska gedigen.

     Jag känner igen mig i det som ni säger att man som bemanningssyrra får ta skitjobben, men det gäller inte överallt och det är inte representativt. Det är sant att  “översköterskesystemet” hänger kvar på vissa ställen, d v s att en rondar och delar ut mediciner, medan alla andra sköter patienterna. Men det är bara att “gilla läget” och oftast kastar de inte skiten efter en numera för de vill ju oftast att man kommer tillbaka.

    Det är som är mest utmärkande för norsk sjukvård är att man kontrollerar och kontrolleras av varandra. Varje injektion / infusion av läkemedel ska dubbelkollas – insulin, antibiotika, blod m m. Det tog ett tag innan man vande sig vid det.

    Det är också en hel del hierarkier inom vården – men detta gäller framför allt förhållandet mellan sjuksköterskor och läkare. Man har inte den teamkänslan mellan dessa yrkesgrupper som man har i Sverige. På en del ställen är det lögn och helvete att ifrågasätta en ordination eller ge förslag på något till en läkare. Jag har till och med varit med om att ha ansvar för en mycket sjuk patient som blev akut sämre under ett nattpass, och när jag frågade vilket nr jag skulle ringa till doktorn, så blev mina norska kollegor alldeles förskrämda och sa till mig att de verkligen inte brukade störa läkaren om natten. Men det är extremfall – jag vet. Jag brydde mig inte om vad de sa – och blev vänligt bemött av läkaren som kom upp till min patient för att göra en bedömning.

    En annan sak för er som brukar arbeta med barn: alla läkemedel som ska ges till barn – inklusive tabletter och mixturer, ska dubbelsigneras av en kollega. Det är så för alla och man hjälps åt att kontrollera varandra.

    Den norska sjuksköterskan är kan man säga – inte lika kompetent som den svenska. Det beror på hur man ser på saken. Svenska sjuksköterskor är mer tekniska och tar för sig på arbetsplatserna. Den norska sjuksköterskan vårdar patienten i ett helhetsperspektiv. Det vi ska vara proffs på – omvårdnad. Så, ja – man tvättar patienterna i större utsträckning och bäddar sängar än vi gör i Sverige, men det kan vara ganska skönt ibland, man lär känna patienterna bättre.

    På väldigt många sjukhus är det inte vi som tar blodprover, utan det beställer man från lab. Personal från lab kommer upp och tar de blodprover som man har beställt på olika tider på dygnet. På barn tar man aldrig blodprover – görs endast av labpersonal.

    Vi svenska sjuksköterskor är kända i Norge för att kunna vara mästare i att sätta nålar. Det är ofta man blir tillfrågad på avdelningen om man kan hjälpa till att sätta nål på någon som de anser vara svårstucken.
    På barn sätter läkarna nålar. Sjuksköterskan assisterar bara.

    Läkemedelsrummen är en djungel och tar tid att lära sig eftersom allt är enligt ATC-systemet, ni vet – hjärta och kärl, neuroleptika, sedativa m m. I gruppen står sedan allt i bokstavsordning, men första gångerna så tog det jättelång tid att dela mediciner till patienterna.

    Lycka till!

    • http://www.sjuksköterska.nu Sjuksnu

      Tack för den utförliga beskrivningen av dina erfarenheter! Det är värdefullt för alla som undrar hur jobb i Norge skiljer sig åt från jobb i Sverige.

      Det är precis som du säger, “det gäller inte överallt”, “det är extremfall” och “på en del ställen”. Men ett visst mått av generaliserande är nödvändigt för att beskriva skillnader på så övergripande nivå.

      Det kan vara lätt att förvånas över sånt som att “allt” ska dubbelkollas. 

      Med erfarenheter av svensk sjukvård går det knappt förstå hur det kan finnas tid för sånt. Men i norsk sjukvård finns det (enligt min erfarenhet) generellt bättre med tid och bemanning. Där vi i Sverige har tvingats “effektivisera” så långt att fler misstag uppstår, har man i Norge fortfarande utrymme att agera säkert.

      Jag har också varit på arbetsplatser där avståndet till läkarna är stort. Min erfarenhet är att samarbetet blir närmare desto akutare verksamheten är. För då måste läkarna vara mer inblandade/engagerade i patientens tillstånd, vilket betyder fler kontakter och oftast bättre samarbete.

      Jag vet inte hur jag ska ställa mig till “Den norska sjuksköterskan är kan man säga – inte lika kompetent som den svenska”. Jag har hört det förut, och funderat över det. 

      När en norsk sjuksköterska antyder att det är så, tror jag att det handlar om att dom jämför sig själva med (den lilla gruppen) svenska sjuksköterskor som söker sig till Norge. 

      Men sedan är det ju så att norska sjuksköterskor aldrig kommer bli van exempelvis stickandet, om dom fortsätter att ge bort uppgiften till labbpersonal och svenska sjuksköterskor.

      Angående det där med att norska sjuksköterskor generellt skulle vara mindre tekniska och “tvättar patienter och bäddar sängar” i större utsträckning. Handlar det om att det finns färre undersköterskor i norsk sjukvård? Eller handlar det om att svensk sjukvård blivit så “effektiviserad” att vi inte längre har tid att tillgodose patienternas grundläggande behov av vård – och istället måste fokusera på det medicinska/tekniska? Kanske beror det på något helt annat?

      • MM

        Intressant!

  • Anonymous

    Tack Sjuksnu för snabb replik!
    Jag vill bara förtydliga mig om det där med kompetensen hos norska sjuksköterskor. Jag kanske uttryckte mig kryptiskt, men jag menar att jag tycker inte att de är det – utan de är starka i sin roll i omvårdnaden av patienten. Och det är inte fel – utan bra, det är trots allt det vi ska vara bäst på. Jag tror också att det är så att vi har valt bort det i den svenska sjukvården pga att vi är färre sjuksköterskor på plats på avdelningarna. Det finns inga undersköterskor (hjelpepleier är mer som sjukvårdsbiträden i Norge) som tar det “ansvaret”, vilket nog har gjort att man har fått prioritera bort patientens omvårdnad till fördel för det mer tekniska och medicinska. Synd tycker jag! Jag tänkte även på, efter att jag skrivit mitt inlägg, att kontakten mellan sjuksköterskor och läkare med teamkänsla finns även inom barnsjukvården (på sjukhus). Där är min erfarenhet att läkarna lyssnar in sjuksköterskornas åsikter och intresserar sig för hur barnet mår, äter m m. Där har jag aldrig varit med om att läkarna nonchalerar ens åsikter.

  • Martin Leg. Sjukskoterska

    Hej!
    AER1 har ringat in mycket av hur ett arbetspass i Norge kan se ut.  På min arbetsplats upplever jag inte dubbelkollandet så påtagligt som det sækert ær på andra stællen.  Hantering av narkotika skiljer sig något då viss narkotika inte ens behøver ræknas, ex Stesolid iv. Något underligt tycker jag! Det existerar fortfarande rapportering vid skiftbyte vilket jag anser riskerar patientsækerhetn då mkt information kan gå førlorad, samt att bedømningarna vad som ær viktigt att rapportera kan skilja sig åt från ssk-ssk. Bra dokumentation samt tyst rapport anser jag ær det bæsta. Min arbetsplats lever dock kvar i 1800-talet med pærmar och viss elektronisk dokumentation, men lm-lista mm ær alltid handskrivna. Ær lite spænnande ibland och tyda norska lækemedel och dessutom en dålig handstil :-)

    Ang kompetensbeskrivning gællande norsk kontra svensk ssk tror jag det ær vældigt individuellt, precis som i Sverige. Faktorer som intresse før sitt yrkesområde, vilja till utveckling och ansvarskansla, varierar precis lika mycket hær som i Sverige. Min upplevelse ær att ett ødmjukt førhållningsætt øppnar upp før ett mkt gott samarbete dær våra olika kompetenser kan komplettera varandra.  Ang samarbetet med lege har jag aldrig haft några bekymmer med att t.ex føreslå åtgærder då jag behøvt kontakta dem, sækerligen personbundet dær också :-)

    Nu ær det dags før tillsynsrundan :)

     

  • kicki

    Jag åker min första omgång till Norge nu på torsdag, nervös!!! Återkommer med en kommentar om mina upplevelser av den norska vården. Jag hoppas jag trivs!

    • Martin Leg. Sjuksköterska

      Lycka till Kicki!

    • http://www.sjuksköterska.nu Sjuksnu

      Det kommer gå jättebra, Kicki.

      Vi finns här för dig om det uppstår funderingar på vägen, så ser jag fram emot att läsa om dina upplevelser av den norska vården. =)

    • Fredrica Grahn-Andersson

      Det var väl du som skulle till “mitt” sjukhus i Baerum, eller hur?! Det kommer att gå bra, men är förstås (som alla nya jobb) lite förvirrande i början. Jag packar själv väskan idag inför en ny tvåveckorsperiod med nätter. Vem vet, kanske vi ses?! Jag ska hålla utkik efter ditt namn i “vaktboken” (vårt datoriserade system Gat där man ser vem som jobbar varje pass). Trevlig resa, jag ska tänka på dig!!!

      • christina

        Precis, det är jag=) Tack vare dig som jag fick tips om det här stället! Jag åker torsdag och är där 3,5 vecka. Hittils är jag inbokad på infektion en massa..hoppas på att få komma nått till din avdelning, den verkar intressant! Jag har en vän som jobbat på infektionsavdelningen ett par veckor, som lugnat mig och sagt att det är mycket lugnare än svensk avdelning, bara att det är virrigt med nya rutiner och nytt land! uppdaterar om hur det går, så ses vi kanske=)