Första gången i Norge, när allt är nytt och konstigt

Det var den lätta biten.

Att skaffa norsk sjuksköterskelegitimation. Att inte förlänga det där halvideella vikariatet. Att ta kontakt med några bemanningsföretag och välja ut ett. Att ta sig till Norge.

Nu väntar den stora utmaningen.

Att uppleva Norge på nära håll och välja att stanna kvar. Det följs av den ännu större utmaningen: att göra om det.

Första gången i Norge

Jag kommer ihåg min första arbetsperiod i Norge, då allt var nytt och konstigt. Vissa saker kommer jag ihåg extra väl.

Till exempel hur snabbt det gick att lära sig vilka svenska ord som norrmännen hade svårt att förstå, och vilka norska ord som kunde användas istället. Det tog inte många irriterade gubbar och gummor innan jag gjorde några tappra försök att prata norska. Gubbarna och gummorna blev genast gladare. De skrattade till och med. Åt mig. Men det bjuder jag på.

Jag kommer ihåg hur svårt det var att hänga med i diskussionen när en grupp norrmän diskuterade något sinsemellan. Det gick bättre när de pratade direkt med mig. Säkert för att de försvenskade språket då. Resten av tiden satt jag som ett stort frågetecken och låtsades hänga med i diskussionen. Hörde jag mitt namn svarade jag “mmm-mm!” och nickade glatt. Nuförtiden ler jag mest för att det låter så härligt när de pratar.

Och det där med hummandet, eller “mmm-andet”. Hur är det möjligt att kasta om betydelsen av det instämmande och det frågande mmm-et? Jag mmar instämmande och de säger samma sak igen. Jag mmar igen – jag förstår! – och de börjar undra om jag hör dåligt. Så inser jag att jag mmat frågande. Åååh, det där kommer vara ett evigt mysterium!

Första gången som bemanningssjuksköterska

Jag kommer ihåg hur jag snabbt placerade avdelningarna i fack. De som tog hand om sina vikarier, och de mindre vikarievänliga. Jag tänkte att de “sämre” avdelningarna hade hamnat i en ond cirkel som började med stor genomströmning av personal/vikarier. Tillslut orkade inte avdelningspersonalen vara hjälpsam, lära ut och intresserat fråga var vikarierna jobbat tidigare. Och då vill inte vikarierna jobba mer än några enstaka pass på avdelningen. Cirkeln är sluten.

Snabbt lärde jag mig också att det fanns avdelningar som var bra trots att någon enstaka sursköterska jobbade där. Det var lätt hänt att avdelningen hamnade i fel fack om sursköterskan gjorde sig känd tidigt. Men en sursköterska går att hitta på nästan alla avdelningar. Inte sällan jobbar de natt. Är han eller hon hanterbar så kan det visa sig vara en riktigt bra avdelning i alla fall. Dessutom är det en tävling i sig att få sursköterskan att bli glad, om än bara för en natt.

Så var det förståelsen att vissa avdelningar ville boka in arbetspass med god framförhållning för att sedan avboka passen nära inpå om behovet inte fanns. Samtidigt fanns det avdelningar som inte avbokade pass för att de kände att det var orättvist mot vikarien. Fantastiskt hur det kan skilja sig från avdelning till avdelning. Lika mycket skiljde sig min vilja att jobba på de olika avdelningarna.

Första mötet med den norska kulturen

Förvåningen när jag förstod att det verkligen är stängt-stängt på söndagar, följt av insikten att det inte spelar någon roll: “det enda jag gör är jobba och sova i alla fall”.

Uppenbarelsen att lchf-dieterna inte hade nått fram till Norge (eller någonsin kommer nå fram). Allt detta bröd!

Pizzan. Så mycket pengar finns det inte i världen att det är värt att betala de priserna för pizza. Vad hände, Norge?

Så fortsätter det.

Det finns mycket att lära sig, förundras över och reagera på under första arbetsperioden i Norge. Men ärligt talat skulle jag inte kalla det “en utmaning” att uppleva Norge på nära håll. Den faktiska utmaningen var för mig att ställa om från jobb på en avdelning, till att jobba som vikarie på flera olika avdelningar.

Saknar man erfarenhet, har man en liten “comfort zone”, så förstår jag om allt det nya kan vara stundtals överväldigande.

Det kan även vara fantastiskt stimulerande.

Jag tror det beror på inställningen.

  • Sandra

    Precis vad jag letade efter… Ett inlägg om första gången i Norge.

    Jag planerar att åka i januari. Blev färdig ssk i juni 2011. Kommer jag gråta och tycka det är för mycket och för svårt? 

    Har du någon checklista som du bockar av när du kommer ny till en avdelning?

    Hur fungerar det med dokumentationen och inloggningar? 

    När var hur får du nyckel till lägenhet mm 

    Sandra

    • http://www.sjuksköterska.nu Sjuksnu

      Hej Sandra!

      Om du kommer gråta eller inte beror på två saker.

      1) Din inställning.

      Som svensk sjuksköterska är du inte i Norge för att styra upp sjukvården. Du är där för att fylla tillfälliga bemanningsluckor. Hade inte du varit där så hade man varit en man kort.

      Du tar arbetspass med kort inskolning och du kan inte förväntas prestera som fast anställd personal. Du kommer missa saker. Du kommer måsta fråga (ofta). Du kommer göra fel. Det är bara att acceptera.

      När du accepterat det kan du fokusera din energi på att undvika att göra fel som riskerar patienternas hälsa.

      Om du har inställningen att du ska ta vid där du slutade efter sju månader på samma avdelning i Sverige kommer du gråta. Om du har inställningen att du ska se till att hålla patienterna vid liv och i övrigt göra ditt bästa, så klarar du dig.

      2) Hur förberedd du är.

      För att inte göra fel som kan orsaka skada behöver du viss grundläggande kunskap. Du behöver en teoretisk grund och du behöver erfarenhet. Desto större teoretisk grund, desto mindre erfarenhet klarar du dig med.

      Du kan som mest ha sju månaders erfarenhet när du gör din första resa i januari. För att du ska vara så trygg som möjligt är det bra om du har en solid teoretisk bas. Eller att du arbetar i verksamheter liknande den du har erfarenhet av. Och kräv inskolning, för din och dina patienters bästa.

      Så tänker jag.

      Andreas vet jag har en generell checklista. Han skrev om den i inlägget “Bemanningssjuksköterskans ABC”: http://www.dagenssjukskoterska.se/Pages/Blogs/BlogPostView.aspx?id=72170

      Funderingar kring dokumentation, inloggningar, nycklar och så vidare kan du bespara dig själv. Sånt får lösa sig allt eftersom, och sådan är vardagen för en bemanningssjuksköterska.

      Om du inte känner dig riktigt så flexibel så finns det andra jobbmöjligheter i Norge (direktanställning på sjukhus). Inte sällan betalar det bättre och är mindre energikrävande i det långa loppet. 

      Tyvärr är tröskeln något högre jämfört med att bara ringa första bästa bemanningsföretag och låta dom sköta resten. Men det kan vara värt det.

      Hoppas att du har fått svar på dina frågor. Annars säger du bara till så ska vi se om inte någon annan kan hjälpa dig.

      Hälsningar,
      Sjuks.nu

      • Sandra

        Tack för ett jättebra svar! Jag känner mig lite lugnare nu! Det jag är rädd för är att komma till en avdelning och det förväntas av mig att jag ska kunna allt och alla rutiner. Vara en supersyster=) Men så verkar det ju inte vara!

        Man kan ju också tacka nej till typ HIA och annat som känns för avancerat.

        Jag ska börja läsa kurser ur anestesiprogrammet i vår (ingår också i iva och ambulans) och då passar ju Norge perfekt att kombinera studier och mitt jobb i Sverige. 

        Till att börja med åker jag med Vacant och så får man väl se om man trivs extra bra någonstans och försöka få fast jobb där någon vecka i månaden kombinerat med nattjobb.

        • Fredrica Grahn Andersson

          Hej Sandra!
          Gå in på http://www.finn.no och titta på jobbannonsen från Ringerike sjukhus. (Sök på området Akershus). Och läs min kommentar här nedanför. Jag vet fler kollegor som jobbar/jobbat på Ringerike och trivs bra. Litet sjukhus och nog en bra start! Lycka till och hör gärna av dig med frågor till mig – jag finns på Facebook eller här bland kommentarerna!

  • Fredrica Grahn Andersson

    Hej!
    Tänkte dela med mig av mina erfarenheter från snart fyra års jobb som sjuksköterska i Norge. Efter att ha varit studerandemedlem i Vårdförbundet i tre år var jag inte särskilt imponerad… Nummer efter nummer av tidningen Vårdfacket innehöll inget annat än gnäll över löner och arbetsförhållanden. Jag insåg att det var en sak som gällde; Go West!
    Sommaren mellan femte och sjätte terminen åkte jag som undersköterska till Ahus (www.ahus.no) och jobbade på en medicinsk avdelning för njure/endokrin. Jag hyrde en hybel (möblerat rum) i nära anslutning till sjukhuset. (Ahus söker förresten ständigt efter vikarier till sin pool, så kolla in deras hemsida!) Efter att ha mjukstartat utan så mycket eget ansvar insåg jag att ”det här grejar jag nog”!
    I början av hösten (sista terminen) ställde jag upp följande kriterier för mitt blivande norska jobb; en allmän medicinsk avdelning (bra start hade jag hört), önskeschema som skulle möjliggöra pendling, rimligt nära Oslo samt möjlighet till boende. Jag gick in på http://www.nav.no och sökte alla jobb som uppfyllde mina kriterier, och det första jag fick tog jag. Det blev Baerum Sykehus som tillhör ”Helseforetaket” Vestre Viken (www.vestreviken.no)
    Nu har jag varit på samma medicinska ”sengepost” i dryga tre år och fram till nu jobbat heltid natt. Från i höst går jag ner till 85% eftersom man skärpt reglerna för hur mycket man får jobba i sträck (särskilt nätter). Jag är i Norge 14 dagar (jobbar då 12 nätter) och hemma i Sverige 14 dagar. Jag gör dessutom ett antal extra kvällspass på ett sjukhem som ligger precis bredvid sjukhuset. Fördelen är att jag då har två olika arbetsgivare, och ingen behöver bekymra sig om dubbelpass och lagöverträdelser i arbetstid. Jag hinner fint jobbar 14.45-21 på sjukhemmet och sedan gå över till sjukhuset och börja 21.30. Helgkvällarna går betalningen jämt upp med vad jag skulle fått på sjukhuset (ifall jag hade fått dubbelpass) eftersom sjukhemmet är bättre betalt och dessutom ger både helg- och kvällstillägg. (På ett övertidspass på sjukhuset får man inte BÅDE 133% övertidsbetalning OCH helg/kvällstillägg.)
    De första åren bodde jag i någon av de hyblar som sjukhuset har i nära anslutning och som kostar 125 NOK per dygn. Nu har jag haft turen att hitta en egen minilägenhet i en stor villa nära sjukhuset – nästan ett måste om man är halva tiden i Norge och vill ha det lite bra också! Hyran på 4600 NOK tänker jag dra av som dubbelt boende eftersom mina faktiska kostnader nu överstiger de 40.000 NOK som är gränsen för standardfradraget.
    Jobb och boende hittar man på http://www.finn.no som är en norsk motsvarighet till Blocket. Just nu annonserar till exempel Ringerike sykehus (också med i Vestre Viken) om att de söker folk till sin vikariepool. Ett mindre sjukhus skapligt nära Oslo som också hyr ut möblerade rum till vikarier. Då och då annonserar även mitt sjukhus, eftersom de har en egen vikariepool. Och som sagt, sjukhem och hemtjänst söker ständigt folk så det går fint att plocka ihop sitt eget önskeschema när man väl är på plats och är lite kreativ! Kolla in respektive kommuns hemsida och maila avdelningscheferna!

  • Marlene

    haha Äntligen ngn som har upplevt samma sak med upprepning vid “mmm” svar. Tog mig ngn månad innan jag förstod att det var mitt svar som  gjorde att de upprepade samma sak. (jobbade i butik för ngr år sen)