Det utstuderade helvetet som gör att vi stannar

Nedskärningar, besparingar och “effektiviseringar” gör paradoxalt nog att vi stannar kvar på vår arbetsplats.

Som ny på en arbetsplats utsätts vi för en period av osäkerhet. Det är tiden då det mesta är nytt. Avdelningsrutiner, patientkategori, medarbetarnas funktioner – allt ska upplevas och sorteras in för att en ny referensram ska ta form.

Innan den referensramen bildats tar det längre tid att nå beslut. Det tar längre tid att skilja alarmerande från viktigt från normalt. Det tar längre tid att prioritera och omprioritera. Trots att det mesta tar längre tid ska allt hinnas med. Det är på den nya sjuksköterskans bekostnad som ekvationen går ihop.

Problemet är att verksamheten är så nedskuren, besparad och effektiviserad att det inte finns utrymme för eftertanke eller beslut som dröjer. Så den nya sjuksköterskan lämnar dagens arbetspass med en klump i magen och tvivel. “Har jag hunnit med allt? Vad har jag glömt? Undrar om inte Agda hade ont ändå, om jag bara hade haft tid att…” Jobbet fortsätter att ta av sjuksköterskans energi, även när hon är ledig.

Åtskilliga månader senare, eller år, blir sjuksköterskan bekväm i sitt nya arbete. Det sker när hennes referensram är så stor att hon “kan arbeta effektivt nog” för att hinna med åtminstone “det viktigaste”.

Citationstecken? Varför? Jo för att “kan arbeta effektivt nog” egentligen ska läsas “har upptäckt att verksamheten inte ger henne utrymme att använda sig av hälften av det hon lärde sig under utbildningen – och har anpassat sig efter det” och “det viktigaste” innebär “det läkarna prioriterar, det vill säga det medicinska”.

När sjuksköterskan med nöd och näppe klarat hålla huvudet över vattenytan de första månaderna, och tillslut har kommit i land på andra sidan. När elddopet är över. Då kan arbetsgivaren agera hur som helst vid lönerevisionen. “Vad tror du om sänkt reallön? Så får det bli, det har du förtjänat!”

För arbetsgivaren vet att sjuksköterskan inte kommer byta arbetsplats och utsätta sig för det utstuderade helvetet nyanställda tvingas genomgå, en gång till.

“Hon har ju inte ens ork att protestera mot den hånfullt låga löneförhöjningen”